Slutar inte förvånas

Varför slutar jag inte förvånas över människors okunskap? De säger att de tycker det är viktigt med genusperspektiv och att tänka på hur man bemöter barn som lärare. I nästa andetag säger samma person att hon aldrig skulle kunna låta bli att vilja klä sin dotter i klänningar och att fixa håret, och "hade jag en pojke skulle han få ha en rockig, tuff stil med rutig skjorta"... Förstår man innebörden i ett genusperspektiv då? Att kunna koppla samman ojämställheten bland vuxna människor och sättet man bemöter barn och gör kön redan från ung ålder, det är väl det som är att vara genusmedveten? Hallå, wake up, liksom...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0