Mina barn och andras ungar
Kom till en insikt inatt när jag grubblade. Anledning till att jag bryr mig och är nyfiken när vänner/bekanta får barn vilket kön det har, det har enbart att göra med mina fördomar mot vilka misstag de kommer göra i sitt föräldraskap. Jaha, nu blir det prinsessmamman som gör sitt barn till ett objekt och duktiga flickan. Eller jaha, nu blir det tuffa killen här som ska vara matcho och stark och häftig. Det skrämmer mig att t o m mina närmaste vänner hamnar i de här föräldrarollerna. Själv brydde jag mig inte nämnvärt om könet på mitt barn, men är så lycklig över min friska, glada dotter.
Gör plats, här kommer prinsen
Strosar runt i mataffären och handlar lite häromdagen. När det blir trångt på ett ställe och jag säger "ursäkta, får man komma förbi?", utbrister tanten: "såklart, här får alla fina små prinsar passera". Jasså du, tänker jag, idag fick hon va prins. Ja, hellre det än prinsessa, det ordet hatar jag. Det är förknippat med så många egenskaper som jag inte vill förstärka.
