Bitterfittan analyserar
Varför är bitter i princip det värsta man kan vara? Är inte bitter en känsla som de andra, glad, ledsen, arg, förtvivlad, upprörd, lycklig eller bitter. Varför säger folk ibland "varför är hon så jävla bitter?"? Säger de om någon annan "varför är hon så jävla glad"? Med missunnsamhet i rösten. Gammal och bitter är fult att vara tydligen. Tänk om man är ung och känner sig bitter då? En expert berättade för mig att sina känslor kan man inte hjälpa, man kan inte säga till någon att bli glad eller sluta deppa eller nåt sånt. Men sina tankar kan man jobba med och förändra. Det är på det sättet man kan komma åt att förändra sina känslor. Tänker man till exempel att "fan vad jag är värdelös" så är det inte så konstigt om man känner sig värdelös sen. Tänker man istället "fan vad jag är bra, ingen är som jag och jag duger som jag är" så är chansen större att man känner sig bättre.
Bitterheten i bitterfittan är något som byggs upp under lång tid. En känsla av att bli förfördelad, förödmjukad, objektifierad och intryckt i en könsroll som är steroetyp och nedvärderande. Det är det som har gjort mig bitter, i min analys. Att sen ta sig ur den känslan, det kan ta ett tag. En god förutsättning för att ta sig ur den onda cirkeln var för mig att bryta upp från min sambo. Tiden efter uppbrottet var tung och depressionen var nära. Med hjälp av samtalsstöd, en stöttande familj och tid har den uppgivna bitterfittan börjat se ljus. Livet är inte alltigenom mörkt och värdelöst.
Den tunga insikten jag kommit till i den här krisen i livet, det är att det finns faktiskt mer eller mindre intelligenta människor. Det finns människor som reflekterar och analyserar och drar slutsatser, och det finns de som inte gör det. Tung insikt för mig...
